”Den där tavlan passar inte till vår soffa”, eller ”den där kudden skulle jag själv kunna sy”, är några av de kommentarer jag kan höra när jag ställer ut. Varför ska jag besvära mig med att göra bilder, mattor, kjolar, kuddar mm, tänker jag då. Det blir så mycket att elda upp när jag dör. Men jag tar inte hänsyn till det. Vi lever i narcissismens tid. Om jag inte hänger upp mig på väggen lever jag inte. Jag brukar köra ett race före utställningen så att det blir lite nya grejer. Det är bra att ha piskan över sig. Då tar jag det inte så allvarligt. Det ska vara roligt, annars får det vara.